När människor pratar om att plötsligt komma ihåg gamla minnen är det vanligtvis självbiografiska eller episodiska minnen de syftar på. Som namnet antyder lagrar denna typ av minne episoderna i vårt liv.

En annan typ av minne som också kan återkallas plötsligt är det semantiska minnet. Vårt semantiska minne är vårt kunskapslager som innehåller alla fakta som vi känner till.

Vanligtvis har återkallandet av självbiografiska och semantiska minnen lätt identifierbara utlösande faktorer i vår kontext. Kontexten omfattar vår fysiska omgivning samt aspekter av vårt mentala tillstånd, såsom tankar och känslor.

Du äter t.ex. en rätt på en restaurang och doften påminner dig om en liknande rätt som din mamma brukade laga (självbiografiskt).

När någon säger ordet "Oscar" tänker du på namnet på den film som nyligen vann en Oscar (semantiskt).

Dessa minnen hade tydliga utlösande faktorer i vårt sammanhang, men ibland har de minnen som dyker upp i våra sinnen inga identifierbara utlösande faktorer. De verkar dyka upp i våra sinnen från ingenstans, och därför har de kallats för mind-pops.

Mind-pops ska inte förväxlas med insikt, som är när en potentiell lösning på ett komplext problem plötsligt dyker upp i hjärnan.

Mind-pops är alltså semantiska eller självbiografiska minnen som plötsligt dyker upp i vårt medvetande utan en lätt identifierbar utlösande faktor.

Mind-pops kan bestå av vilken information som helst, vare sig det är en bild, ett ljud eller ett ord. De upplevs ofta av människor när de ägnar sig åt vardagliga uppgifter som att moppa golvet eller borsta tänderna.

Du läser till exempel en bok och plötsligt dyker bilden av din skolkorridor upp i huvudet utan anledning. Det du läste eller tänkte på just då hade ingen som helst koppling till din skola.

Jag upplever mind-pops då och då. Ofta försöker jag leta efter ledtrådar i mitt sammanhang som kan ha utlöst dem, men utan framgång. Det är ganska frustrerande.

Sammanhang och plötsligt minnas gamla minnen

Det har länge varit känt att den kontext i vilken du kodar ett minne spelar en stor roll för återkallandet. Ju större likheten är mellan kontexten för återkallandet och kontexten för kodningen, desto lättare är det att återkalla ett minne.2

Det är därför det är bättre att repetera för föreställningar på samma scen där den faktiska föreställningen kommer att äga rum. Och varför distanserad inlärning under en tidsperiod är bättre än att plugga. Att plugga allt studiematerial på en gång ger minimal kontext för minnet jämfört med distanserad inlärning.

Att förstå sammanhangets betydelse för minnesåterkallelse hjälper oss att förstå varför det ofta känns plötsligt när man återkallar gamla minnen.

Vi kodade våra barndomsminnen i ett sammanhang. När vi växte upp förändrades vårt sammanhang hela tiden. Vi gick i skolan, bytte stad, började arbeta osv.

Det innebär att vår nuvarande kontext är långt ifrån den kontext vi hade när vi var barn. Vi får sällan livfulla minnen av vår barndom i vår nuvarande kontext.

När du återvänder till den stad och de gator där du växte upp, befinner du dig plötsligt i ditt barndomssammanhang. Detta plötsliga byte av sammanhang väcker gamla barndomsminnen till liv.

Om du hade besökt dessa områden ofta under hela ditt liv, skulle du förmodligen inte ha upplevt samma plötslighet i återkallandet av associerade minnen.

Det jag försöker säga är att plötslig minnesåterkallelse ofta förknippas med plötslig förändring av sammanhanget.

Även en enkel förändring av sammanhanget, som att gå ut på en promenad, kan utlösa en ström av minnen som du inte hade tillgång till i ditt rum.

Omedvetna signaler

När jag försökte leta efter ledtrådar i mitt sammanhang som kan ha utlöst mina mind-pops, varför misslyckades jag?

En förklaring är att sådana "mind-pops" är helt slumpmässiga.

En annan, mer intressant förklaring är att dessa signaler är omedvetna. Vi är helt enkelt inte medvetna om den omedvetna koppling som en trigger har till en mind-pop.

Detta kompliceras ytterligare av det faktum att en betydande del av perceptionen också är omedveten.3 Att identifiera en utlösande faktor blir därför dubbelt så svårt.

Säg att ett ord dyker upp i ditt huvud. Du undrar var det kommer ifrån. Du kan inte peka på någon utlösande faktor i ditt sammanhang. Du frågar dina familjemedlemmar om de har hört det. De berättar att ordet dök upp i en reklam som de såg på TV för 30 minuter sedan.

Visst kan det vara ett sammanträffande, men den mer sannolika förklaringen är att du omedvetet hörde ordet och att det stannade kvar i ditt tillgängliga minne. Ditt sinne bearbetade det innan det kunde överföra det till långtidsminnet.

Men eftersom det krävs en medveten bearbetning för att förstå ett nytt ord, kräktes ditt undermedvetna upp ordet tillbaka i din medvetandeström.

Nu vet du vad det betyder i samband med någon annons. Så din hjärna kan nu säkert lagra det i långtidsminnet, efter att ha kopplat det till en mening.

Repression

Repression är ett av de mest kontroversiella ämnena inom psykologin. Jag tycker att det är värt att tänka på när vi talar om plötslig återkallelse av minnen.

Det har förekommit fall där människor helt hade glömt bort övergrepp i barndomen men mindes dem senare i livet.4

Ur ett psykoanalytiskt perspektiv uppstår förträngning när vi omedvetet döljer ett smärtsamt minne. Minnet är alltför ångestladdat, så vårt ego begraver det i det omedvetna.

Jag vill berätta om ett exempel från mitt liv som jag tycker kommer närmast detta begrepp förtryck.

Jag och en vän till mig hade en hemsk upplevelse under vår grundutbildning. Saker och ting var bättre för oss när vi gick i gymnasiet och senare när vi började vår masterutbildning. Men grundutbildningsperioden däremellan var dålig.

Flera år senare, när jag pratade med honom på telefon, berättade han något som jag verkligen kände igen mig i. Han berättade om hur han hade glömt nästan allt om sina år på universitetet.

Vid den tidpunkten tänkte jag inte ens på min studietid. Men när han nämnde det strömmade minnena tillbaka. Det var som om någon hade öppnat en kran med minnen i mitt huvud.

När detta hände insåg jag att jag också hade glömt allt om min studietid fram till detta ögonblick.

Om man skulle vända på de metaforiska sidorna i mitt självbiografiska minne skulle "High School-sidan" och "Master-sidan" sitta ihop och dölja sidorna med grundutbildningsår däremellan.

Men varför hände det?

Svaret ligger förmodligen i förtryck.

När jag gick min masterutbildning fick jag chansen att bygga en ny identitet ovanpå en tidigare, oönskad identitet. Idag bär jag vidare den identiteten. För att mitt ego framgångsrikt ska kunna bära vidare denna önskvärda identitet, måste det glömma den gamla oönskade identiteten.

Därför tenderar vi att minnas saker från vårt självbiografiska minne som stämmer överens med vår nuvarande identitet. En konflikt mellan identiteter präglar ofta vårt förflutna. De identiteter som vinner kommer att försöka hävda sig gentemot andra, bortvalda identiteter.

När jag pratade med min vän om vår studietid minns jag att han sa:

"Snälla, låt oss inte prata om det. Jag vill inte förknippas med det."

Referenser

1. Elua, I., Laws, K. R., & Kvavilashvili, L. (2012). Från mind-pops till hallucinationer? En studie av ofrivilliga semantiska minnen vid schizofreni. Psykiatrisk forskning , 196 (2-3), 165-170.
2. Godden, D. R., & Baddeley, A. D. (1975). Kontextberoende minne i två naturliga miljöer: På land och under vattnet. Brittisk tidskrift för psykologi , 66 (3), 325-331.
3. Debner, J. A., & Jacoby, L. L. (1994). Omedveten perception: Uppmärksamhet, medvetenhet och kontroll. Journal of Experimental Psychology: Inlärning, minne och kognition , 20 (2), 304.
4. Allen, J. G. (1995) Spektrumet av noggrannhet i minnen av barndomstrauma. Harvard Review of Psychiatry , 3 (2), 84-95.