Zeigarnik-effekten innebär att vi har en tendens att komma ihåg oavslutade uppgifter. Den har fått sitt namn efter psykologen Bluma Zeigarnik, som i slutet av 1920-talet upptäckte att servitörer hade en tendens att komma ihåg obetjänade beställningar.

Hon observerade också att så snart beställningarna hade serverats verkade servitörerna helt glömma bort dem.

Den uppgift som du inte har slutfört kommer att fortsätta att generera påträngande tankar i ditt sinne tills du slutför den uppgiften. När du "får det överstökat" kommer Zeigarnik-effekten för den uppgiften att försvinna.

När du påbörjar något och lämnar det oavslutat upplever du en sorts dissonans. Ditt sinne fortsätter att påminna dig om det oavslutade arbetet tills du tar itu med det på något sätt eller avslutar det och därigenom uppnår en viss grad av stabilitet.

Stress, multitasking och Zeigarnik-effekten

Stress är ofta resultatet av överstimulering som belastar ditt sinne med för många tankar som det inte kan hantera samtidigt. När du multitaskar engagerar du ditt sinne i ett antal olika aktiviteter och detta ökar belastningen på ditt sinnes processorkraft, vilket orsakar stress.

Zeigarnik-effekten kan också leda till stress, för om du har för många oavslutade uppgifter i din mentala att göra-lista tenderar du att bli överväldigad av dem och du får svårt att koncentrera dig på uppgiften.

Det bästa sättet att förebygga denna typ av stress är att omvandla din "mentala" att-göra-lista till en "fysisk", genom att skriva ner den på papper eller på din telefon eller någon annan enhet.

Detta frigör din kognitiva bandbredd från de påträngande tankar som Zeigarnik-effekten ger upphov till, så att du kan ägna mer mental processorkraft åt den aktuella uppgiften.

När du skriver ner något i din att-göra-lista blir ditt sinne övertygat om att uppgiften kommer att bli klar förr eller senare och känner därför inte längre något behov av att bombardera dig med påträngande tankar om den uppgiften.

Se även: Gregory House karaktärsanalys (från House MD)

Förväntan på belöning styr dina handlingar

Allt Zeigarnik-effekten kan göra är att påminna dig om dina oavslutade uppgifter. Men den kan inte tvinga dig att avsluta dem. Att tänka på att göra en viss uppgift och att faktiskt kavla upp ärmarna för att göra det är två olika saker, även om den förra alltid föregår den senare. Det finns en annan faktor inblandad - förväntad belöning.

Anta att du har två oavslutade uppgifter som ligger och väntar på dig - att läsa en bok och titta på en film. Nu kommer Zeigarnik-effekten att påminna dig om båda dessa uppgifter då och då. Men vilken uppgift du faktiskt slutför beror på vilken uppgift du anser vara mer givande.

För de flesta av oss är det mycket mer givande och njutbart att se en film än att läsa en bok. Därför är det troligt att vi skjuter upp det senare.

Att bli av med öronmask

Ett mycket vanligt exempel på Zeigarnik-effekten är fenomenet med öronmaskar - låtar som fastnar i huvudet. Du lyssnar på en låt, skapar ett ofullständigt minne av den och kommer sedan på dig själv med att spela den del som du minns om och om igen i huvudet.

Se även: Hur man slutar dissociera (4 effektiva sätt) Det sista han vill är att Beethovens 9:e symfoni fastnar i hans huvud. Om du inte förstår vad jag pratar om föreslår jag att du tittar på A Clockwork Orange.

Detta händer eftersom ditt minne av den låten fortfarande är ofullständigt. Du minns bara delar av den eller förstår inte helt dess text eller melodi. Så sinnet fortsätter att spela låten, om och om igen, i hopp om att slutföra den med varje nytt försök. Men det kan inte hända eftersom ditt minne av låten är ofullständigt.

När ditt sinne spelar låten om och om igen är det faktiskt Zeigarnik-effekten som ber dig att höra låten igen så att ditt sinne kan bringas ur sitt delirium.

Om du hör låten igen ett antal gånger från början till slut, kommer den att vara väl etablerad i ditt minne på ett sammanhängande sätt. Då har du blivit av med din öronmask.