Vi uppfattar inte alltid tiden som den flyter. Med andra ord kan det finnas en diskrepans mellan psykologisk tid och den faktiska tid som visas av en klocka. Det är framför allt våra mentala tillstånd som påverkar eller förvränger vår tidsuppfattning.

Våra sinnen har en fantastisk förmåga att hålla reda på tiden, trots att vi inte har något sinnesorgan som specifikt ägnar sig åt att mäta tid.

Detta har fått många experter att tro att det måste finnas någon form av intern klocka i vår hjärna som tickar kontinuerligt, precis som alla andra människotillverkade klockor.

Vår tidsuppfattning är formbar

Man skulle kunna tro att vår inre klocka fungerar precis som en vanlig, konstgjord klocka, men intressant nog är det inte så. Den klocka som du har i vardagsrummet mäter absolut tid. Den bryr sig inte om hur du mår eller vilka livssituationer du går igenom.

Men vår interna klocka fungerar lite annorlunda. Den verkar gå snabbare eller långsammare beroende på våra livserfarenheter. Känslor är de starkaste faktorerna som påverkar vår tidsuppfattning.

Ta till exempel glädje. Det är en vanlig och universell erfarenhet att tiden verkar gå fort när vi har roligt. Men varför är det så?

För att förstå detta fenomen kan du fundera över hur du uppfattar tiden när du känner dig ledsen, deprimerad eller uttråkad. Utan minsta tvivel verkar tiden gå långsamt i sådana situationer. Du väntar i ångest på att dessa långa och svåra tider ska ta slut.

Saken är den att när du är ledsen eller uttråkad är du mycket mer medveten Tvärtom verkar tiden gå fort när du är glad eftersom din medvetenhet om tidens gång är betydligt mindre.

Tråkiga föreläsningar och psykologisk tid

För att ge dig ett exempel, säg att det är måndag morgon och du har en riktigt, riktigt tråkig föreläsning på college. Du funderar på att skolka och titta på en fotbollsmatch istället.

Du vet av erfarenhet att om du går på lektionerna kommer du att bli uttråkad till döds och tiden kommer att gå som en snigel, men om du tittar på en fotbollsmatch kommer tiden att flyga och du kommer att ha trevligt.

Låt oss betrakta det första scenariot där du mot din vilja bestämmer dig för att delta i lektionerna. Du ägnar ingen uppmärksamhet åt vad föreläsaren babblar och tiden verkar dra ut på tiden. Din medvetenhet är inte engagerad med föreläsningen eftersom ditt sinne ser den som tråkig och värdelös.

Ditt sinne tillåter dig helt enkelt inte att bearbeta föreläsningen eftersom det är ett sådant slöseri med mentala resurser. Ibland stänger ditt sinne helt av dig genom att få dig att somna. Du försöker desperat att hålla dig vaken för att inte göra föreläsaren förbannad.

Om din medvetenhet inte är fokuserad på föreläsningen, vad är den då fokuserad på?

Tidens gång.

Du är nu smärtsamt medveten om hur tiden går. Den verkar gå så långsamt, som om den medvetet saktar ner för att du ska få betala för de synder du inte visste att du hade begått.

Säg att föreläsningen börjar kl. 10.00 och är slut kl. 12.00. Du kontrollerar först tiden kl. 10.20 när den första vågen av tristess slår till. Sedan kontrollerar du den igen kl. 10.30 och 10.50. Sedan igen kl. 11.15, 11.30, 11.40, 11.45, 11.50 och 11.55.

Mot all rationalitet undrar du varför föreläsningen tar så lång tid. Du glömmer att tiden rör sig i en konstant takt. Föreläsningen tar så lång tid bara för att din tidsuppfattning påverkas av tristess. Du tittar på klockan om och om igen och det verkar som om tiden rör sig långsamt och inte så snabbt som den "borde" röra sig.

Låt oss nu tänka oss det andra scenariot - där du bestämmer dig för att gå på en fotbollsmatch istället.

Säg att matchen börjar kl. 10.00 och är slut kl. 12.00. Klockan 9.55 tittar du på klockan och väntar ivrigt på att matchen ska börja. När den gör det fördjupar du dig helt i den match du älskar så mycket. Du tittar inte på klockan förrän matchen är slut. Du tappar tidsuppfattningen, både bokstavligt och bildligt talat.

När matchen är slut och du kliver på tunnelbanan för att åka hem, tittar du på klockan och den visar 12:05. Sist du kollade var klockan 9:55. "Oj, tiden går verkligen fort när man har roligt!" utbrister du.

Vår hjärna jämför ny information med tidigare relaterad information. Även om det för dig verkade som om tiden tog ett stort, snabbt språng från 9:55 till 12:05, så gjorde den inte det. Men eftersom din uppmärksamhet var riktad bort från tidens gång (du kollade inte tiden så ofta under matchen), verkade tiden flyga iväg.

Det är just därför som trevlig musik spelas på väntplatser som flygplatser, tågstationer och kontorsreceptioner. Den avleder din uppmärksamhet från tiden som går så att det blir lättare att vänta under långa perioder. De kan också sätta upp en stor TV-skärm eller ge dig tidningar att läsa för att uppnå samma syfte.

Rädsla och psykologisk tid

Rädsla är en stark känsla och den påverkar i hög grad vår tidsuppfattning, men av andra skäl än de som hittills diskuterats. Studier har visat att tiden verkar gå långsammare när en person hoppar fallskärm, bungyjump eller oväntat känner av närvaron av ett potentiellt rovdjur eller en partner.

Därav uttrycket "tiden stod stilla". Detta uttryck används aldrig i samband med sorg eller tristess. Tiden verkar stå stilla i samband med rädsla eller ångest eftersom dessa situationer ofta spelar en viktig roll för vår överlevnad och reproduktiva framgång.

Den stillastående tiden gör att vi kan uppfatta situationen skarpare och mer exakt så att vi kan fatta rätt beslut (vanligtvis kamp eller flykt) som kan ha en enorm inverkan på vår överlevnad. Det saktar ner saker för vår uppfattning så att vi får gott om tid att fatta de mest kritiska besluten i våra liv.

Det är därför rädsla ofta kallas en "förhöjd känsla av medvetenhet" och de mest kritiska scenerna i filmer och TV-serier ibland visas i slow motion för att efterlikna våra verkliga uppfattningar av sådana situationer.

Varför dagarna tycks gå fortare när vi blir äldre

När vi var barn verkade ett år så långt. I dag glider veckor, månader och år genom våra händer som sandkorn. Varför händer detta?

Intressant nog finns det en matematisk förklaring till detta. När du var 11 år var en dag ungefär 1/4000 av ditt liv. Vid 55 års ålder är en dag ungefär 1/20 000 av ditt liv. Eftersom 1/4000 är ett större tal än 1/20 000 så uppfattas den tid som förflutit i det förra fallet som större.

Om du hatar matte behöver du inte oroa dig, det finns en bättre förklaring:

När vi var barn var allt nytt och fräscht. Vi bildade hela tiden nya nervbanor och lärde oss hur vi skulle leva och anpassa oss till världen. Men när vi blev äldre började allt fler saker bli en del av vår rutin.

Säg att du under barndomen upplever händelserna A, B, C och D och att du i vuxen ålder upplever händelserna A, B, C, D och E.

Eftersom din hjärna redan har bildat och kartlagt kopplingar om A, B, C och D blir dessa händelser mer eller mindre osynliga för dig. Endast händelse E stimulerar din hjärna att bilda nya kopplingar och du känner att du verkligen har ägnat tid åt att göra något.

Så ju mer du bryter upp från rutinerna, desto mindre snabbt verkar dagarna gå. Det är därför det sägs att människor som fortsätter att lära sig förblir evigt unga, naturligtvis inte i fysisk mening men definitivt i mental mening.